Saker man måste göra...

är tydligen att skriva i denna blogg. Jag har absolut inget vettigt att skriva men ändå känns det som att jag måste. För att citera någon så kan jag ju säga att bloggen har blivit ett monster.

Men egentligen är den inte det, utan det är nog snarare så att jag blivit ett känslomässigt monster istället. Har börjat bry mig om folk och det är jag inte riktigt van vid, jag som aldrig har brytt mig om något och som aldrig var allvarlig. Nu har jag helt plötsligt börjat bli allvarlig nästan 2 gånger i veckan, tyvärr har det inte riktigt sjunkit in hos min omgivning. Det gör mig ju inte heller till den oerhört lätta person att läsa längre. För nu finns det ju faktiskt en liten chans att jag är allvarlig och att jag inte bara skojar om allt. Något man dock ska tro när det gäller mig är att jag menar det jag säger, inga namn nämnda så ingen behöver ta åt sig, så tänk på det nästa gång vi ses.

Nu är det slut på det osammanhängande svamlet, gonatt!